När jag åkte hem från Göteborg igår (Hade varit på Halloweenfest) så kom jag att tänka på en diskussion jag hade på Helgon för något år sedan tror jag. Jag och någon där diskuterade äganderätt och jag hävdade bestämt att vi alla ägar våra kroppar. Det gick inte han med på, men han menade inte på att någon annan ägde våra kroppar (Vilket i sig skulle få ganska lustiga konsekvenser) utan att ingen ens kunde äga sin kropp eller att någon annan kunde göra det. Jag funderade lite på vad det skulle få för konsekvenser rent filosofiskt, de två alternativen jag kan komma fram till är:
1. Människor existerar inte. Världen skulle vara ett enda stort vakuum
2. Människan existerar men är helt rörelselös eftersom man inte kan röra något som man inte äger
3. Att det är omöjligt att äga.
Kommentar av Odelberg — november 5, 2007 @ 5:21 pm
Detta är helt absurt. Ägande är en politisk-social konstruktion, inte ett naturligt faktum, inte en naturlag. Man kan inte äga något utan att det erkänns i ett socialt sammanhang - för att göra det måste man definiera ägande som “att kontrollera” eller något annat vilket får extremt absurda konsekvenser, t.ex. att jag skulle äga stöldgodset om jag stal, eller att jag alltid äger det som andra äger sålänge bägge kan röra vid det eller förstöra det. Äganderätten skapades pga. människors behov. Det finns inget sådant behov om man lever helt isolerat, vilket gör det tydligt att äganderätten uppstår ur människors överrenskommelser. Och kommer de inte överrens så strider de mot varandra om ägodelarna istället.
Om man menar något annat så kan man inte gå och ge begrepp betydelser som de inte har i normalt språkbruk och sedan använda det i sina argument utan att tydligt definiera dem först. (Detta är vad “objektivisterna” gör med begreppet rättigheter. Deras “rättighet” är något helt annat än det som i stort sett alla andra människor menar med ordet. På detta sätt kan man nämligen dra vilka galna slutsatser som helst, bara man själv definierar alla ord annorlunda.)
Kommentar av Joachim — november 5, 2007 @ 5:53 pm
Odelberg: Det är omöjligt att INTE äga.
Joachim: Objektivismen definierar inga ord skilda ifrån hur de brukar definieras. Att äga är att ha rätt att använda och/eller förfoga över det. Inte svårare än så.
Anders: POS har ju faktiskt skrivit alldeles finfint om det här med att “inga äga sin kropp”. Lite längre ner i texten om immaterialrätt: http://www.nattvakt.com/nnv/061126immaterialratt.htm Sektion 3.
Kommentar av Henrik Sundholm — november 5, 2007 @ 6:20 pm
Korrupta idéer blir inte mindre korrupta av att man hänvisar till någon sorts “allmänt språkbruk”.
Redan John Locke fastslog f.ö. i “Andra avhandlingen om styrelsekicket” (s. 53 i den svenska översättningen) att “varje människa äger sin egen person”. Men det skrev han förstås innan dräggen hade korrumperat språkbruket.
Kommentar av Per-Olof Samuelsson — november 7, 2007 @ 6:53 pm
Det är alldeles uppenbart att man kan förflytta saker man inte äger. Det går ju alldeles utmärkt att t.ex. hyra saker eller vistas hemma hos någon och hjälpa till att duka av deras porslin efter att man blivit bjuden på middag. Så den definitionen faller omedelbart. Ägande känns snarast som något slags beslutsrätt över en pryl, typ du får gärna vistas i min skog men jag bestämmer när den ska avverkas och vad du får göra i den. Men om ingen annan finns, eller om ingen annan finns som nånsin kommer att bry sig om min skog spelar det ju ingen roll om jag äger den eller inte. Alltså är ägande en social konstruktion, för att ge och begränsa beslutsrätt över saker och ting.
Kommentar av Niklas — november 9, 2007 @ 12:46 pm
Somehow i missed the point. Probably lost in translation
Anyway … nice blog to visit.
cheers, Garb.
Kommentar av Garb — juni 19, 2008 @ 3:06 är