Efter att FRA-lagen har röstas igenom i riksdagen så är jag nu ännu mer glad att jag valde att inte rösta på ett av de borgerliga partierna, speciellt eftersom den enda borgerliga ledamoten jag skulle kunnat tänkt mig rösta på var Fredrick Federley, nu har han ju efter stor vånda och förmodligen rädsla för sin
fortsatta politiska karriär röstat ja till det aningens aningens ändrade förslaget. Tack vare att Federley faktiskt har ganska klart uttalad vision av hur samhället skall se ut och det är knappast ett övervakningssamhälle av den magnituden som Federley har varit med om att genomföra genom att rösta för. Det känns som om Sverige har fått ett eget 10-289 fast på övervakningssamhällessidan.
Naturligtvis är inte Federley den stora skurken i sammanhanget utan det är snarare dels denna regering och även den förra regeringen (Minns väl att Tomas Bodström ville gå ännu längre under den förra regeringen) som har överhuvudtaget lagt detta förslag dvs sådana personer som Fredrik Reinfeldt, Sten Tolgfors borde skämmas. Faktum är att även om denna regering kanske inte kommer att använda material som FRA samlar in men vad hindrar en framtida regering, borgerlig eller socialdemokratisk att använda den informationen som FRA har samlat in. Politiker kommer alltid att vilja förtycka andra människor. Man säger att det finns kontrollinstanser, men det är ju ytterligare en myndighet och sånt brukar aldrig fungera
Carl Svanberg har en väldigt bra poäng på sin blog angående signalspaning, den har absolut sin poäng när det gäller att faktiskt avlyssna objektivt misstänkta brottslingar, det är helt OK, och om denna lag verkligen handlade om det så skulle jag vara för den, men det kommer den aldrig att vara.
Undrar om man skulle fly Sverige nu
