Min vän Henrik Sundholm har skrivit denna lilla novell om ett fiktivt land som Utilitaria som påvisar hur det skulle kunna se ut i ett utilitaristiskt samhälle. Rekommenderad läsning. Har skrivit en kort recension här. Man blir lite skrämd och äcklad när man ser och tänker på att Bentham och Mill som ju skulle vara liberaler var utilitarister och att man inser fort att konsekvent utfört så är utilitarism och liberalism (eller individuella rättigheter om man så föredrar) varandras motpoler.
januari 23, 2007
2 kommentarer »
RSS feed for comments on this post. TrackBack URI
SwedeBear - stolt liberal 
Tack för reklamen 😉
Hur många ”utilitaristiska liberaler” har vi dock inte haft? De är liberala för att de finner att det råkar vara praktiskt med liberalism, de är liberala för att de är övertygade om att liberalismen bäst tillgodoser principen om lyckomaximering. De grundar alltså inte sin politiska inställning på principer, utan på effekter. Rothbard talar förstås en del om detta i ”For a New Liberty”:
”Instead of liberty grounded on the imperative morality of each individual’s right to person and property, that is, instead of liberty being sought primarily on the basis of right and justice, utilitarianism preferred liberty as generally the best way to achieve a vaguely defined general welfare or common good. There were two grave consequences of this shift from natural rights to utilitarianism. First, the purity of the goal, the consistency of the principle, was inevitably shattered. For whereas the natural-rights libertarian seeking morality and justice cleaves militantly to pure principle, the utilitarian only values liberty as an ad hoc expedient. And since expediency can and does shift with the wind, it will become easy for the utilitarian in his cool calculus of cost and benefit to plump for statism in ad hoc case after case, and thus to give principle away. Indeed, this is precisely what happened to the Benthamite utilitarians in England: beginning with ad hoc libertarianism and laissez-faire, they found it0 ever easier to slide further and further into statism. An example was the drive for an ‘efficient’ and therefore strong civil service and executive power, an efficiency that took precedence, indeed replaced, any concept of justice or right.”
Kommentar av Henrik Sundholm — januari 23, 2007 @ 12:31 e m
Rothbard är bra ibland!
Kommentar av Per-Olof Samuelsson — januari 28, 2007 @ 2:04 e m